Postat i: Uncategorized
The end.
För tre dagar sedan gjorde vi slut. Eller vad det nu kallas när man aldrig ens var tillsammans.
Vi låg och myste innan läggdax och jag konstaterade med näsan i hans nackhår att man blir bortskämd med detta. Han skojade om något och jämförde vårt “distansförhållande” med godis, man tröttnar efter att man ätit upp och slängt bort en påse men sedan när det gått ett tag så vill man ha mer.
Vill man, så kan man ju tolka detta som att han bara utnyttjar mig för sex. Vilket man kanske vill när man har varit trött på situationen under en längre tid redan, och dessutom lider av PMS. Det var ju inte så han menade, jag minns faktiskt inte vad han egentligen syftade på och i vilken ordningsföljd replikerna sades. Men jag blev väldigt ledsen ändå.
Morgonen därpå satt vi och grät. Konstaterade att det blir bäst så här. Men svårt var det. Hur kan det kännas så himla svårt att avsluta något som aldrig var ett förhållande?
Han visste inte heller.
Tillbaks på ruta ett.
/S
Kommentera än så länge
Lämna en kommentar
