Postat i: Uncategorized
Life goes on.
Det känns rätt befriande egentligen, att inte behöva fundera på var vi har varandra och om han vill något mer eller något mindre eller om han bara vill ha sex eller om han vet vad han vill över huvudtaget.
Vi talar fortfarande över nätet. Men jag tänker faktiskt inte på oss längre. Eller jag tänker väl på honom sådär som man nu i största allmänhet gör, men det finns inget “vi” i bilden längre. Det är rätt skönt egentligen. Han å sin sida verkar ju ha gått vidare i alla fall. Han spanar på andra och ska jag vara ärlig gör det mig lite sur. Samtidigt suckar jag uppgivet och tänker att om det gick så fort att komma över mig så var han inget att satsa på.
Jag hittade en anonym blogg härom dagen. Fast jag råkar ha listat ut att den är skriven av min klasskompis från skoltiden. Hon är inne i en väldigt liknande situation som den jag hade tills för inte så länge sedan. Kravlöst sex och mys som utvecklas tills något helt annat. Troligen enbart från tjejens sida.
Jag vill bara ta tag i henne och få henne att förstå att det där leder faktiskt ingen vart. Kan hon liksom inte bara inse det.
Sedan skrattar jag för mig själv och tänker att inget i världen hade fått mig att inse samma sak. Vissa saker måste man bara uppleva själv för att kunna förstå.
/S
Kommentera än så länge
Lämna en kommentar
